Monday, April 29, 2013

This blog thing

Ok, so I obviously haven't been on here in quite a bit. Five months actually. I am terrible person. I know.  I thought this blog thing would work out, but there really hasn't been any time. I guess pictures and Twitter will help me remember this amazing year instead. So, this weekend I went to prom. I can't believe it actually happened. I remember watching American movies when I was younger and thinking: "I wish I could go to one of those." One thing that has become clear to me lately is that my dream - or obsession rather - with the US wasn't just something temporary. I do, and always will love America, despite its flaws and quirkiness. I don't think that a feeling such as love is only to be held for things or people that are perfect. That is how I justify it. Either way, I do know that I want to spend my life here, as hard as that is to admit. I also know from experience that when I have my eyes set on something, I usually get what I want. If that dream is a life in the US of A, or citizenship even, I believe that it will come true. Not because I dream, but because I will make it. Doubt has no place in a heart full of dreams. That's why I have chosen not to look at this dream of mine with uncertainty, but with joy.

Now I got completely off topic, which is ok, I suppose. It is my blog after all. I definitely do not have enough time or energy to write about all the significant events that took place during the past couple of months, but I will make sure to relive them once I am back. However, I want to mention a few things that I have done, thought of, or simply felt. It's time for a little list.


  • I have gone to prom (starting out easy)
  • I have become so much more outgoing, it's crazy
  • I have had a BIG FAT CRUSH and I won't tell you on who
  • I have found myself alone at a football game (freaked out but saw it as a social challenge sort of)
  • I have been mistaken for an American multiple times (dream come true)
  • I have felt miserable, lonely, and betrayed (it happens)
  • I have started cussing like a bad bitch hahah
  • I have been the weirdest possible version of myself and found that to be ok
  • I have replaced my Tumblr addiction for a Twitter one
  • I have gotten a second family, which I love with all my heart
  • I have been to "the hood"(lol feel free to laugh)
  • I HAVE BEEN TO JAPAN
  • I have learned about football and baseball (both of which kick soccer's ass any day)
  • I have watched westerns
  • I have had detention
  • I have learned to like who I am and to understand what that means
Most of all, I wanted to say that I have a lot of amazing people in my life. I truly do love each and every one of them. My problem is that they live on different continents. I will probably always struggle with that problem, but in the end, as Karl Mayer said (DH quote, get ready): "The heart wants what it wants."

Lastly, some prom pictures:






xxx,

Lillebil

Thursday, December 6, 2012

HAPPY ALMOST HANUKKAH


Det var inte tänkt att någon skulle se den här men jag tänkte att ni kan få njuta av min awesomeness. Skojar självklart. Sitter hemma och chillar by myself på en torsdag. Yeah. Uppdaterar min önskelista som finns här. Alltså önskelista som alla i min värdfamilj spanar in hehe. Vet inte varför jag länkar. Kände för't bare. Lol

Love y'all

xxx, Lilly

Sunday, November 25, 2012

Halloween

På Halloween så var det tänkt att jag skulle go trick-or-treating med några men det visade sig att de hade planerat ett lite annat slags bus så jag var tvungen att tacka nej. Istället fick jag en riktig Halloweenupplevelse genom att gå med min 10-åriga värdbror Carlos. Han var läskig och jag var viking (man är ju viking?!). Eftersom det var lite sista minuten så lånade jag min värdmammas vikingadräkt. Mina värdföräldrar hade tydligen klätt ut sig till vikingar någon gång för flera år sedan. I kvarteret hade de flesta någon slags Halloweendekoration på husen. Många hade tagit i en hel del med uppblåsbara dockor som rör sig och låter osv. En man satt ute på sin veranda utklädd till pirat och sjöng. Det var kul. Även fast folk såg att jag var gammal i jämförelse med de flesta andra så gav de mig godis och var så snälla så. Vi fick ihop en varsin bytta eller vad man nu ska kalla det. Åt några och tog med mig resten till skolan. Det gick åt fort haha men det var det värt. Alla blir som besatta när de ser godis. Det var faktiskt väldigt underhållande. Släppte påsen och tog ett steg tillbaka lol. Ska lägga in bilder i det här inlägget när jag får de skickade till mig. De är på min värdpappas kamera.

Little brother looking pretty fly

xxx, Lilly


Saturday, October 27, 2012

LET'S DO THE TIME WARP AGAIN

Den här veckan har varit sååååå rolig! I onsdags så spelade Baasnectar här i Reno. Tre timmar innan konserten när Vanessa och Megan är påväg hit för att hämta mig så öppnar jag min plånbok där jag lagt biljetten men kan inte hitta den! Fick på riktigt panik. Det löste sig till slut i alla fall vilket var skönt. Så vi åkte till Megan för att göra oss i ordning. Det är tydligen en tradition att klä sig väldigt... Ja. Sparsamt. Men jag följde inte direkt trenden. Man ska också ha neon (check) och päls (eew). Neonfärgad fejkpäls (eeewx2) är ännu bättre. Jag vet att det ser illa ut men vi var inte värst. Dock hade Megans mamma köpt hennes "linne" aka lingerie åt henne. Hon tog även bilder och sa "Aaaw! My daughter is a stripper!" och log. Det hela var väldigt Mean Girls.

Bassnectar outfits yay

Hursomhelst, sedan åkte vi till the Grand Sierra som är ett stort kasino. Det första jag ser när vi når parkeringsplatsen är en tjej som endast har på sig stringtrosor och en BH. Och hon var inte ett undantag. När vi kom in var det var ganska tydligt att jag och mina kompisar var bland de få som inte hade gjort något olagligt innan... Trots det hade jag så himla kul. Vi dansade i typ tre timmar i streck och det var så roligt att det inte riktigt går att beskriva. Underbar känsla. En massa skumma människor därinne förstås. Det var faktiskt väldigt udda. Antar att man skulle kunna kalla det rave. Visste inte ens att sådant fanns längre. Det är ju så 90. Jag var så trött i torsdags att det var helt galet. Alla trodde att jag hade gone badass men jag hade bara fått för lite sömn.

Konserten. Inte min bild men ändå.

P.g.a. att det var Nevada Day idag (tekniskt sett igår, 26/10) så var the football game flyttat till torsdagen eftersom vi var lediga idag. Det har börjat bli kallt nu så man kan inte gå i hoodie längre så jag såg ut som en riktig lapp lol. Nej, men seriöst. Skrattade åt mig själv i spegeln innan jag gick. Jag mötte upp min underbara kompis Cassidy i the student section. Damonte (det andra laget) ledde när jag kom dit men det spelar egentligen inte så stor roll. Man kollar inte direkt i alla fall. När det blev lite kallare så gick vi och köpte McQ Mocha. Yumm. 
Som en tradition så slänger alla cheerleaders ut godis någon gång i mitten av matchen. Jag antar att de ville göra slut på sitt förråd igår för de ara fortsatte. People get pretty into it haha men jag brydde mig inte så jättemycket. Helt plötsligt hamnar en på min arm haha men jag tappade den. Någon minut senare när jag fortfarande står och pratar så prickar de min näsa. Wtf. Haha. Samma sak hände Cece två gånger. Åh, vet inte om jag har skrivit om Cece än! En dag så säger min kompis Trevor att hans flickvän är halvsvensk och att hon vill träffa mig. Fick en hjärtattack för det var under en period då jag saknade svenska väldigt mycket. Inte hemlängtan utan bara att kunna prata. Har inte pratat så mycket med henne efter det men det var kul att kunna umgås igår igen! Hon är världens trevligaste. 

Och nu, till idag! Jag vaknade av mitt alarm klockan sex och tänkte att jag skulle trycka på snooze men sedan inser jag att det är Nevada Day (day off!). Vaknade sedan klockan tolv. Hahah. Sedan begav vi oss (the family) till the pumpkin patch. Det var en fin dag. Försökte tappa bort oss i the corn maze, took a hayride och köpte tre pumpor som vi ska fixa inför Halloween som är på onsdag!
När vi kom hem så fixade vi Halloweendekorationerna. Jag ska lägga upp bilder när jag har. Det är ganska coolt faktiskt. Vissa har dock mer extremt än vi har. Det finns folk som dekorerar jättejättemycket och sedan öppnar sina hus som house of horrors on Halloween.. 


Vid sex mötte jag upp mina kompisar på en restaurang downtown. Vi hade klätt ut oss och var sjukt taggade inför ROCKY HORROR PICTURE SHOW!!! Joey skulle vara Rocky men han hade inte hittat några guldkalsonger så vi gick till Johns pappas motell och fick toapapper och tejp. Joey fick bli Rocky pre-birth. Obs. allt jag skriver nu only makes sense om man har sett filmen.

John (Dr. Frank-N-Furter), Joey (Rocky), jag (Janet), Matt (Brad), Josh (Riff-Raff), Mary (Columbia) och Courtney (Magenta). 

När vi var på väg till CommRow (the theatre) så fick vi jättemånga kommentarer. En kille på en cykel ropade "Trick-or-treating sucks!" och en kvinna sa "Oh look. They're doing the zombie walk." vilket i princip betydde att hon trodde att vi var fulla. Weird.
Vi hade med oss de flesta props som man behöver (toilet paper, newspaper, toast, rice). Innan showen började gick en värd och värdinna omkring och pratade med folk i publiken. "Are you virgins?" - awkward silence. "Are you here for the first time?" - "Haha yeah". Sedan ritade de v:n i våra pannor. Eftersom John var så bomb så trodde de att han var veteran men när de fick reda på att så inte var fallet så sa de att han skulle få komma upp i en liten devirginizing ceremony och att han fick ta med sig en person. Courtney insisterade att jag skulle gå upp för att få "a real American experience". Vi fick gå fram till scenen och de visar sig att de ska spruta grädde medan man lutar huvudet bakåt, sätta ett körsbär i grädden och sedan lyfta upp körsbäret med tänderna. Se vad som hände.




Det var så roligt. Några små barn var jätteproffsigt utklädda. Deras föräldrar var RHPS-maniker, I'm afraid. Vi kastade ris under bröllopsscenen och höll upp våra tidningar när andra sprutade vatten med vattenpistoler. Fick även två hotdogs i huvudet helt oväntat. Antar att jag kanske inte var beredd på alla props haha. I pausen så blev jag och John uppkallade på scenen för the costume contest. Jag vann inte men jag fick ett gift certificate och John kom tvåa (whoop whoop). Under de bästa låtarna sprang alla fram till scenen och dansade och alla gjorde the time warp tillsammans. Roligaste kvällen någonsin.

Post-RHPS

Nu måste jag gå och lägga mig. Fryser ganska lätt, speciellt när jag sover, så mina värdföräldrar har gått och köpt flannel sheets och har gett mig yllesockor att ha på mig när jag sover. De är så söta så. Har haft sådan tur med värdfamiljen!

Kram på er alla. Tack för att ni intresserar er i mitt småknasiga liv. Miss you.



xxx, Lilly

PS. Can you see my virgin-V lol? 

Sunday, October 21, 2012

WE ARE INFINITE

Kära ni, har så mycket att säga att jag inte vet var jag ska börja. Antar att jag helt enkelt bara får babbla på (fast i skrift förstås).

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på något någorlunda kronologiskt så...

HOMECOMING

I slutändan så jag bestämde jag mig som sagt för att 'go stag' (med kompisar istället för date) som jag hade planerat. Jag, Sam, Alyssa, Casey och Christine åt middag på Chili's innan. Sedan åkte vi och köpte energy drinks och sedan till McQueen. Lyssnade på gangstaa songs i bilen.
Jag ska inte ljuga, själva dansen i sig var inte fantastisk. Det var supervarmt och jag ville inte dansa med någon. Grinding är ganska äckligt. Och säg inte emot mig för det är inte möjligt att veta vad det faktiskt är förrän man kommer hit. Jag trodde att jag var beredd men nejnej. Det hela är faktiskt väldigt förnedrande för kvinnor. Hursomhelst så dansade jag med mina kompisar och det var superkul.
Efteråt åkte jag och några andra till U-Swirl vilket var väldigt mysigt. Vi satt där och pratade och skrattade och hade det allmänt bra.

At Chili's

Homecoming!

U-Swirl after party!

Jag vet att jag skrev förut att det kändes lite sådär med vänner och så. Det har verkligen helt ändrats. Den senaste tiden har varit väldigt bra. Cross country-säsongen är över vilket är lite synd men dance team tryouts are coming up så jag är så himla nervös och excited på samma gång!
På onsdag så ska jag gå på en dubstepkonsert här på ett av Renos underbara kasinon (lol). Kommer att vara så trött dagen efter haha. 

I torsdags gick jag med mina crazy drama friends och såg en fantastisk pjäs på UNR (University of Nevada, Reno). Vi pratade också om att åka till ett B&B i Carson City över Halloween för det är nämligen byggt på en f.d. begravningsplats! Men vet inte om det blir av. Ganska coolt i alla fall.

"The Tragical History of the Life and Death of Dr. Faustus"

I helgen hålls McQueens årliga craft faire så jag var där kl. sju imorse för att förbereda the cross country booth. Åkte sedan hem och somnade (var extremt trött) och sedan tillbaka till skolan igen. Hängde med de sköna dramakidsen. Vi gjorde sedan lite improvisationslekar på scenen och en massa människor kom och kollade. Efteråt åkte jag med Armida (min värdmamma) och Carlos (min värdbror) tilll Barnes & Noble. Älskar den affären så mycket! När vi hade shoppat färdigt så släppte de av mig downtown vid bion där jag mötte upp min kompis John och hans kompisar.



För ett tag sedan så tipsade Hilda mig om att jag borde läsa The Perks of Being a Wallflower så jag försökte hitta den i skolans bibliotek och det allmänna biblioteket men kunde inte hitta den. En dag i 3rd period (English) så ser jag att John sitter och läser den och han sa att jag kunde låna den. Så jag lånade boken och läste ut den på direkten. Ända sedan dess har vi varit super excited att gå och se filmen och ikväll var det dags! Så jag, John, Joey, Courtney, Josh och Courtney gick och såg filmen som var helt fantastisk. Den var så fin att John grät tre gånger, gulle haha. Jag har blivit så hard-core att jag nästan aldrig ens får tårar i ögonen längre men jag var väldigt berörd i alla fall. Gå och se den! Min nya favoritfilm. Efter filmen gick vi till ett mysigt litet café som heter Java Jungle och drack te, kaffe och varm choklad. Det börjar bli kallt på kvällarna och några av de andra hade t-shirts och shorts. Hursomhelst när vi var där så såg vi en Rocky Horror Picture Show poster (man måste ha läst/sett Perks för att förstå) så vi ska försöka gå och se musikalen nästa fredag! Så kul! 

xxx, Lilly

Saturday, October 6, 2012

HOMECOMING GAME (with some additional information ;)

Hej!!!!!

Det är en sak som jag personligen hatar med att läsa, utbytesstudenters bloggar, eller bloggar i allmänhet för den delen; de får allt är låta bättre än verkligheten. Så, därför lovar jag att vara sanningsenlig och försöka att behandla både negativa och positiva aspekter i mina smått förvirrade blogginlägg.

Here we go.

De senaste dagarna har jag haft några ups and downs och det kan vara svårt att förstå varför det händer.  Jag bor i mitt älskade USA, går i bästa skolan eveeeer och har en underbar värdfamilj. MEN man kan fortfarande känna sig lite deppig ibland. Som när man inser att man inte vet exakt med vilka man hör hemma, eller undrar om folk kommer att komma ihåg en som "the foreign girl". Ja. Det är svårt ibland. Men det är då man får tänka att alla här har gått tillsammans i flera år och jag började en månad sedan. Och försöka att vara positiv. Idag under dagen kände jag mig väldigt nere av någon anledning. Tror att jag har lite hemlängtan. Inte sådan där hemlängtan som får mig att vilja åka hem utan en längtan utav kärlek till alla er därhemma. Att bygga en bekantskapskrets från ingenting är inte en lätt uppgift och därför måste man ge sig själv lite tid men man kan samtidigt inte bara luta sig tillbaka och hoppas att folk kommer fram och bekantar sig med en på egen hand. Man måste jobba för det. Det är något som jag har insett och som redan fått mig att utvecklas. Även om folk kommer fram och pratar för att man är utländsk eller ny eller vad det nu är, och det gör dem, så måste man ju bygga vidare på det. Att bygga ett kontaktnät from scratch är som att plantera en växt. Man får göra en insats för att plantera växten, sedan vattnar man så ofta som behövs och väntar. Till slut slår växten ut i blom. Jag vet att liknelser nog inte blir mer corny är såhär man jag kan verkligen inte komma på ett bättre sätt att förklara det.
Det är den väntetiden som jag tror är det svåraste men hela processen kräver lite ansträngning. Och det är okej.

Nu till lite gott och blandat (låter som Rickard Olsson eller någon annan töntig stackare men har inte tid att komma på något neutralt tyvärr).
Den här veckan var spirit week!!!!!! Så roligt!

Måndag: Cavemen
Tisdag: Ancient Egypt
Onsdag: Roman Empire
Torsdag: New World (/cowboys)
Fredag: Space Age (McQueen Homecoming shirt)

Jag klädde inte ut mig på måndagen men på de andra dagarna. Bästa var i torsdags (bild nedan).

Jag och min kompis Trevor som för övrigt vann pris för bäst utklädnad. Lägg märke till alla mina coola cowboyaccessoarer som jag lånade av Carlos. Hatt, handbojor, Bounty Hunter badge och gun holster! Kände mig rätt frän. Älskar att hata ordet 'frän'.

Idag hade vi vår homecoming assembly vilket var superkul! De hade lite olika lekar, alla cheerleaders visade upp sin routine och de olika homecoming king and queen nominees presenterades. Sedan visade paren upp varsin koreografi som passade ett av veckans teman. 
Efter skolan hade vi träning som vanligt. Jag kan nu springa igen!!! Är så lycklig! Och lite trött på spinning haha. Igår tappade min grupp bort sig så vi kom tillbaka tjugo minuter för sent. Vi skulle ta en liten omväg för att slippa springa nerför den extremt branta och sandiga backen som vi kom uppför och hamnade heeeelt fel. Till slut hittade vi the Mormon Temple (ja, det finns ett sådant) och lyckades klämma oss under deras fence för att komma till skolan. Jag bor verkligen i öknen. När vi springer uppe i bergen där det inte finns sprinklers så ser man hur torrt det är. Ganska fascinerande faktiskt. 
Hursomhelst, efter träningen åkte jag hem, duschade, åt middag och åkte tillbaka till skolan för att möta upp några kompisar och se the homecoming game. Det är väldigt intressant hur det fungerar. The football season är tio matcher och the homecoming game ingår i de tio matcherna. Så eftersom alla är jätteglada och excited så vill man ju inte förlora sitt eget homecoming game och väljer därför datum för homecoming efter när man spelar mot det sämsta laget. JV vann med 47-0 och Varsity vann med 53-20 eller något sådant. 

Det var the best game so far! Inte bara för att vi utklassade North Valley utan troligen också för att jag känner fler nu och vågar vara mer outgoing. 

Under half time så var get dags att presentera the homecoming king and queen! En av de som jag hade lovat att jag skulle rösta på, samt röstat på, vann. Det känns lite creepy att skriva vinnarnas namn här men det var kul. Vi gick och grattade vinnarna och tog bilder tillsammans med dem efteråt. Inte på min mobil dock. De förtjänade båda att vinna. Väldigt fina människor. 



Nu måste jag gå och få lite sömn. Har två timmar circuit training klockan åtta. Sedan ska jag hinna hitta skor och göra mig i ordning inför dansen! Jag, Sam och Alyssa och kanske några fler ska äta middag tillsammans innan. Det ska bli såååååå kul! Lovar att ta bilder (glömde kameran hemma idag hehe).

xxx,

Lilly

Monday, September 24, 2012

AW MAAAN

Så hej igen! Idag så gjorde jag något som är väldigt svårt för mig; jag slarvade. VI skulle böja verb som har stem changes som spanskaläxa och man kunde antingen bara böja dem (15st)  eller rita olika slags boots och skriva de olika böjningarna inuti bootsen (udda läxa, jag vet). Man får mer poäng om man ritar men jag struntade i det. Orkar inte sitta och komma på och rita femton olika slags skor helt i onödan. Vad spelar det för roll?
Idag var en ovanligt bra dag men en sak var inte så bra. Jag fick reda på att jag har shin splints från att ha sprungit så mycket. Det gör enormt ont, särskilt när jag går nerför trappor haha. Hursomhelst så är jag inte ensam om det, vilket är tur, så jag och Melisa fick sitta i en ice tub på the football field under träningen. Det var rätt kul fast jag vill bara att det ska gå över så att jag kan springa med de andra. Typ 10 personer är skadade i laget, det är nästan lite läskigt. Om man inte har alltför ont får man gå och gör a spinning men coach sa att det var något som kunde gå sönder om man just hade fått shin splints och gjorde det så det blir nog ice tub några dagar till (irriterande men vad ska man göra?).

Till er som säger att jag ska på till homecoming med killen som frågade mig; jag är ledsen men det kommer inte att hända. Jag känner mig väldigt elakt men jag måste tacka nej. Vill inte ha en dejt till homecoming av flera anledningar. Plus att man inte kan gå med sin bro liksom. Det är bara fel. Har undvikit personen i fråga sedan i fredags så imorgon får jag ta mod till mig och säga som det är. Jag menar ju verkligen inget illa men vill inte mista en vän. Det skulle vara så synd.

På onsdag under lunchen ska jag gå på the Spanish Club's första möte, på torsdag ska jag hänga i the choir room under lunchen med en kompis (ett av de få cliquen som jag inte ätit lunch med än) och idag gick jag på softball informationsmöte inför våren. En av mina vänner från XC (cross country) spelar softball så jag gick med henne men är inte säker på om jag vill gå på the try outs eller inte. Först och främst så kommer jag garanterar bli JV, plus att jag kommer känna mig en aning butch om jag spelar softball. Och on top of that så är softball teamet ett av de skollagen där folk snackar skitom varandra vilket jag inte är ett stort fan av. Jaja, vi får se när våren kommer.


Nu har jag som vanligt skrivit alltför mycket. Det är okej att skim through it. Obs. jag är inte så röd som jag ser ut (I hope).

xxx, Lilly

Saturday, September 22, 2012

GO! FIGHT! GO, FIGHT, WIN!

Hej!

Jag kände att jag var tvungen att skriva lite om denna dag (och detta liv som jag lever) trots att klockan är väldigt mycket.
Idag i min third period class English så fick jag reda på att jag har blivit utnämnd till English Student of the Week. Man kan bli det om man inte har några missing assignments och har fått högsta poäng på det mesta (hoppas ni inte tycker att jag skryter men jag var väldigt glad över det). Nästa vecka ska jag gå och bli fotograferad och sedan hänger de upp fotot i korridoren (fun fun). Under spanskalektionen hade vi día de comer som går ut på att man lagar mat och presenterar och sedan kollar på film. Fick smaka mat från El Salvador och jag älskar att få ta del av andra kulturer så det var väldigt spännande. In sixth period så håller vi på och övar inför två komedipjäser som vi ska sätta upp i slutet av oktober. Våra auditions var en dramatisk och en komisk monolog. För den dramatiska gjorde jag min Shylock-monolog fast en modifierad version och den andra handlade om tonfisk på burk (svårt att förklara). Jag var hursomhelst nöjd och alla gav mig komplimanger efteråt och så vilket var kul. MEN det jag skulle komma till var detta: Efter vi slutade så följde en av mina kompisar med mig till mitt skåp och när vi hade pratat en stund så frågade han om jag vill gå till the Homecoming Dance med honom. Jag var inte alls beredd och även om det var kul att han frågade så vill jag nog inte ha en dejt till homecoming för de flesta går med ett kompisgäng plus att det känns skumt att gå med en kompis som dejt. Så jag sa att jag skulle tänka på det så att jag får lite mer tid att komma på ett bra sätt att tacka nej på. Har ångest.

Jag och Sam gick tillsammans till the away game mellan McQueen (min skola) och Reno High. De spelade väldigt bra the first three quarters och jag var extremt engagerad. Har lärt mig en hel del om football faktiskt. Det var kul för vi sjöng vår fight song och hoppade uppe i the bleachers. Vi ledde fram till sista fem minuterna och Reno vann. Är en ganska dålig förlorare så jag blev ganska arg. Men allt som allt var det kul för man pratar med en massa människor och är allmänt amerikansk. När vi stod och väntade på vår ride så kom några små kids från RHS (Reno High School) fram till oss och frågade hur det kändes att förlora. Jag "went a little ghetto on them" och frågade i princip om de ville ha stryk (it sounds bad, I know). Sam fick hålla mig tillbaka lite grann (oh my gosh, can't believe this actually happened) och när de gick därifrån skrek jag "fuck you" efter dem. Jag vet att det låter lite efterblivet men jag var så himla arg just då. Nu är jag i alla fall glad! Hade superkul idag trots det lilla jobbiga och trots att vi förlorade.

Igår hade vi ett cross country meet i South Tahoe, CA. Just det meetet ska man klä ut sig till så jag och my fabulous XC girls bestämde oss för att vara Disneyprinsessor(/feer). Jag var Tinkerbell och de andra var prinsessor. Det var så kul trots att banan var extremt jobbig. En lååååång och brant uppförsbacke och sedan lite nedförs och plant. Plus att man var tvungen att springa två varv. Mitt relay team som bestod av Cinderella, Tinkerbell, Belle och Sleeping Beauty fick ingen medalj men vi hade verkligen roligt!


Imorgon efter träningen (som börjar kl åtta, kill me now) så har vi en car wash för att samla in pengar till laget. Det ska bli sååååå kul! Coach sa att vi inte ska ha på oss "thongs and speedos" och skrattade gott.

Hoppas ni har det bra där hemma. Saknar er supermycket men har det bra. Halloween is coming up!

xxx, Lilly

Tuesday, September 11, 2012

Two weeks of high school

Så, jag har nu lyckats lägga upp denna underbara, superlånga men samtidigt inte tillräckliga videoblogg. Hoppas att den är till någon slags glädje i alla fall. Obs. det är okej att skratta åt mig, istället för med mig. Det skulle jag ha gjort. 


xxx, Lilly

Friday, August 17, 2012

Back in Reno

I tisdags gick vi och såg pjäsen the Two Men of Verona som sattes upp vid Sand Harbor, Lake Tahoe. Lake Tahoe är en gigantisk sjö som ligger på gränsen mellan Nevada och California. Som min värdbror sa: "It's bluer than an ocean and almost as big". Scenen är ovanför stranded, uppe på en kulle så att man som publik ser pjäsen med sjön i bakgrunden. Det var så underbart vackert. Innan Sand Harbor var vi vid Kings Beach som också var extremt vackert.


Sand Harbor

Moi på Kings Beach

Carlos och Alan på Kings Beach

I onsdags gick vi på bio. Ascoolt. Man får ta vilken plats man vill. Det var Laurys sista kväll här så vi gick på restaurang ganska nära downtown. En sak som man bör veta är att Reno Downtown är lite...ja. Det är ju en spelstad från början och downtown är ganska tacky (citerar min värdpappa). Vi hänger inte  precis där. 

Igår åkte vi till McQueen så jag är nu officiellt enrolled på skolan. Jag blev junior!!! Blev först lite ledsen men fattar nu i efterhand verkligen inte varför. Jag får gå på alla evenemang hursomhelst. Som junior behöver jag inte vara ledsen för att alla mina klasskompisar pratar om vilket college de ska gå på och sånt. Efter det åkte vi och tittade på mobiler eftersom jag inte tog med min. Det slutade med att jag köpte en (utan Internet access, thank God, ni känner mig). Mina värdföräldrar är väldigt generösa och gulliga så de betalade först för mobilen men jag gav dem pengar sedan. Jag kände mig så otacksam som inte kunde ta emot en så pass snäll gest men samtidigt vill jag inte att de ska behöva betala sådant för mig. Innan igår hade jag inte spenderat några pengar alls sedan jag lämnade New York.

Idag gick jag på min första cross country practice eftersom jag var tvungen att registrera mig på skolan innan jag kunde delta i skolrelaterade aktiviteter. Cirkelfys 8-10. Det var väldigt utmattande men kul. Framförallt eftersom jag fick möjligheten att träffa folk där. De jag pratade med var också juniors! Ännu en anledning till varför det var bra att jag blev junior. Efter träningen gick jag, min värdmamma och min värdbror in och fixade ett skåp till mig. Det tog typ tio min för mig att förstå hur man öppnade kombinationslåset lol. 
Sedan klockan ett så hade jag möte med the school counselor så nu har jag mitt schema!!!!!!!!!!!!

1st period: US History 1
2nd period: Algebra 1
3rd period: English 5-6
4th period: American Government
5th period: Spanish 5-6
6th period: Drama 3-4

I AM SO EXCITED!!!!!!!!! Imorgon har vi fun practice samma tid som vanligt.

PUSS OCH KRAM ALLA!

xxx, Lilly

Tuesday, August 14, 2012

Truckee Awesomeness

Tja. Hehe. Jag ar fortfarande uppe i the cabin men ikvall aker vi hem. Idag ska vi som sagt till Lake Tahoe och troligen spendera eftermiddagen dar. Igar horde skolan antligen av sig sa jag ska dit pa torsdag som det ser ut nu. Kommer att ha English, Math, American Government + tre valfria. Yaaaay. Igar hade vi en riktigt mysig kvall. At grillad lax med pesto och spelade Apples to apples (ett sallskapsspel). Dessutom berattade mina fina vardfamiljemedlemmar om de olika amerikanska arstiderna och evenemangen som de brukar agna sig at. Nu i september vantar Labor Day (BBQ hos oss) och nagot mer som jag har glomt. Sedan finns det ocksa en Nevada Day :D Gosh, I love this place. Jag ursaktar bildbristen forresten men det har ar inte min dator, that's why.

xxx, Lilly

Sunday, August 12, 2012

The economics of happiness

Det ar egentligen ganska enkelt. Underbara manniskor, vacker natur, perfekt vader, god mat = fullandad tillvaro. Jag har verkligen haft tur som fatt en sa fantastisk familj. I fredags var jag i the grocery store for forsta gangen vilket var valdigt coolt. Pa kvallen akte jag, min vardmamma Armida och min vardbror Carlos upp till stugan som ligger 40 min bort, i staden Truckee, CA. Det ar saaaaaaaaaa vackert har. Valdigt olikt Reno men anda vackert. Natten till lordagen sov jag 12 h. Man blir valdigt trott av allt nytt, antar jag. Gar och lagger mig runt tio varje dag for jag kan inte halla mig uppe. I lordags kom min vardpappa Alan, min vardbror Ben och min vardfaster Laury hit. Vi gick till stranden som ar en liten promenad harifran. De hade tennisbanor, lekplats, volleybollbana och basketballkorg. Det var ganska mycket folk men inte for mycket. Idag akte vi in till Old Town Truckee och sedan grillade vi (igen haha). I heart BBQ.
Jag har sett hummingbirds, steller's jays och chipmunks (Ulf och mamma, ni skulle alska det).

Imorgon kommer min vardbror Sam fran DC och pa tisdag ska vi pa en Shakespeare festival vid Lake Tahoe. Efter solnedgangen sa startar pjasen, ascoolt lix. Lol tont.

Ska ga och kolla pa filom med the family.

xxx, Lilly

Friday, August 10, 2012

THE BEST DAY EVER

Så, igår anlände jag i Reno och träffade min värdfamilj! Här är den långa och utförliga historien om hur det gick till. Jag vaknade kl. tre för att hinna säga hejdå till min kompis Stefanie vilket totalt misslyckades eftersom det blev missförstånd med mötesplatsen (vi bodde i olika byggnader på campus). Hursomhelst så gick vi alla ner till loungen halv fem och tog bussen vid fem. Jag satt bredvid min room mate Aita som också skulle av vid terminal B på LaGuardia. Vi öppnade våra frukostpåsar men det smakade inte så gott. Klumpig yoghurt osv men vi skrattade bara. Sedan skulle vissa av för att åka till JFK och andra terminaler på LaGuardia så jag sa hejdå till många. Väl vid terminal B så ser jag och Isabel som skulle åka till Denver med mig att flyget är inställt. Jag insåg med en gång att det betydde att jag skulle missa flyget från Denver till Reno eftersom jag redan hade så pass lite tid där. Jag var för tröttt för att få panik men var klart ledsen. Det hjälpte dock att Isabel var lugn. Jag ba karma's a bitch men det skulle visa sig att jag hade fel. Min resa blev ombokad så att jag skulle åka från JFK vid elva istället för LaGuardia vid åtta så jag fick skjuts dit av Frida (camp manager typ). Hon hjälpte mig hitta rätt och sedan sa vi hejdå. Gick igenom säkerhetskontrollen och var tvungen att pressa ihop munnen så att de inte skulle tyda mitt leende som någon slags psycho face. Kontrollen var VÄLDIGT utförlig. Av med skorna, stå på en matta och kolla rakt fram, stå på en matta och bli fotad med armarna ovanför huvudet, stå på en matta utanför fotobåset. Fattade nada men men. Sedan kom jag in till terminalen.

JFK

Först gick jag och åt frukost och sedan letade jag upp lite payphones (har ingen mobil för tillfället) och tog upp lite quarters ur fickan och kände mig allmänt pro. Ringde till the Fruzzettis för att säga att jag skulle komma lite senare. Pratade då med Alan. Han gav mig Armidas mobilnummer och berättade att Armida och Carlos skulle möta mig där eftersom han tyvärr jobbade vid den tiden som jag skulle anlända. Min plats på planet var vid gången och vid fönstret satt en tjej som började prata med mig direkt. Det kom en man som hade sätet mellan men han och jag bytte så att jag satt bredvid Sarah. Hon var typ fjorton och först tänkte jag att det skulle bli en jobbig resa. En som sitter och pratar med en som man inte känner... Men jag hade verkligen fel. Vi satt och pratade om lite allt möjligt. Hon var från Sydafrika och skulle flytta till en stad nära San Francisco så det var en stor dag för oss båda. Jag var ganska trött eftersom jag bara hade sovit i två timmar så jag sov ytterligare två på planet. När jag vaknade så fick jag resten av Sarahs dricka. Hon var väldigt generös. Trots att det tog sex timmar så kändes det inte så farligt. Mannen bredvid hade hört lite av vår konversation och önskade oss båda lycka till.

San Francisco International Airport

Flygplatsen i San Fran var jättefin. De hade affärer som Destination Green och jag kunde inte låta bli att le. Så fint. Köpte lite att äta för jag var så himla hungrig. Det var lite nötter, frön och torkad frukt i en burk och det stod Diet Delight "Snacks on the fly" på burken så jag höll för handen hahah. Vilken tönt. Använda sedan mina detektivskills som jag ärvt av mamma för att hitta till gaten. De höll på att bygga om så jag åkte bus shuttle till gaten. Satt där och läste på TV:n framför mig att det var 37 ° C i Reno. Folk vid gaten verkade så snälla. Alla pratade med varandra och ja, jag vet inte men jag fick ett bra intryck.
På planet som för övrigt hade 66 platser satt jag bredvid en kvinna som var supergullig. Hon skulle åka och träffa sin 86 år gamla mamma och vi pratade om det och allt möjligt. Hon frågade om jag åkte från San Francisco eller om jag hade varit någon annanstans innan. Jag sa New York men att jag hade kommit från Stockholm innan dess. Det bästa: Oh, how long were you in Stockholm for? Jag: Ehrm, my whole life. Blev så himla glad och berömde mig så. Väldigt snäll. Jag hade tänkt läsa på flyget (50 min flight) men vi pratade istället. När jag landade var jag supernervös och så sjukt glad och Janis som hon hette hjälpte mig att hitta till bagageupphämtningen och önskade mig lycka till. Jag stod där ett tag men såg inte min värdfamilj eller area rep någonstans. Såg dock en hel del slot machines haha. Jag gick fram till några som hade någon slags uniform och frågade om de jobbade där. När jag precis ställt frågan så såg jag att det stod något helt annan än Reno International Airport på deras bröstfickor och de svarade även nej på min fråga. Det var VÄLDIGT pinsamt hehe men de var glada och erbjöd hjälp i alla fall. De visste dock tyvärr inte om det fanns några payphones men pekade på en kille i tjugoårsåldern som verkade jobba där. Gick fram och fråga om det fanns några payphones och han sa nej. En sekund där hade jag lite panik men hans kompis som stod bredvid gav mig sin mobil. Är evigt tacksam! Jag ringde min värdmamma Armida som sa att de var där uppe (jag hade gått förbi dem hehe) och att de skulle komma på direkten.

Reno

När jag stod där och väntade (typ en minut haha) såg jag lite flaggor varav en var svensk. Oh yeah. Kände igenom dem på direkten. Det blev tre kramar. Armida, Carlos och Jerilyn (min area rep). Hon gav mig även en blombukett och sa att vi skulle ses vid 7:30. När vi kom hem fick jag en s.k. 50 cent tour of the house som är superfint!!!!!!!!!!! Och på väg till huset var allt så vackert också. I love this place already. Mitt rum är precis som de andra rummen på övervåningen. Det är jättemysigt. Vi gjorde oss i ordning och sedan skulle vi ut och äta. Jag fick välja mellan typ sushi, thai, Mexican och very American. Valde såklart den sista så vi drog till Bully's Sports Bar and Grill som var väldigt mysigt. Vi pratade och jag, Ben och Carlos gick till video games-hörnan haha. Åt prime rib och kände mig bara så himla lycklig. Still am. Efter maten när vi skulle betala sa Armida och Alan att de betalar all mat och bio och sånt för mig eftersom att jag tillhör familjen. Så nu vet jag hur det kommer fungera. De är så generösa. Efter maten (fortfarande 35 ° ute) åkte vi hem och träffa min area rep som gick igenom lite grejer. Efter det hämtade jag presenterna och gav dem. Carlos frågade om jag ville kolla på film så vi satte på Rio Bravo (en Westernfilm från 1959 :D) och satt och kollade på den nästan hela familjen tillsammans. Jag gick dock och la mig efter en stund vilket de andra gjorde också. Jag fick välja kudde och frågade lite om hur det funkade med de olika sänglagren och så. Armida förklarade det amerikanska sättet att bädda men sa att jag kan göra precis hur jag vill. Jag somnade ganska direkt och det, mina läsare (nonexistent haha), är det längsta blogginläggen någonsin om den bästa dagen någonsin.

Tusen kramar till er alla.

xxx, Lilly

Wednesday, August 8, 2012

Reno it is!

Så. Klockan är snart ett. Ska upp om två timmar. Yes, you heard me. Men det är det faktiskt värt. Stefanie (en vän) ska åka innan alla andra så jag ska vakna extra tidigt för att säga hejdå till henne. Det är så himla sorgligt men samtidigt jättespännande att träffa min värdfamilj förstås!!!!! Verkligen blandade känslor.

Ska försöka skriva på flygplatsen imorgon om det finns Internet access där. Hoppas hoppas.

PUSS OCH KRAM ALLa och önska mig lycka till för imorgon GÄLLER DET!

Tuesday, August 7, 2012

Hello again - a few days later

Hej alla! Vi har så galet mycket att göra hela tiden att jag inte hunnit blogga. Det får inte bli en för stor del av min tid här i New York. Idag var vi på Jones Beach på Long Island och det var verkligen en upplevelse. Stranden är för det första sjukt lång. Det är den man ser när man flyger in över New York. Dessutom är den jäääääääättebred. Det var en riktigt bra dag i alla fall. Vädret är mycket mer behagligt nu också. Inte lika mycket luftfuktighet. Jag får berätta mer om veckan i New York när jag kommer fram till Reno. Imorgon ska vi packa, repa inför showen, ha själva showen och sedan disco (lol men ska inte döma).

Det här lägret är som ett litet prova-på-utbytesår. Man får prova på hemlängtan, skaffa vänner, tvivla på om man har vänner samt inse att man har det. Det är nog svårt att förbereda sig inför ett utbytesår men jag tycker ändå att de har lyckats väldigt bra med det här lägret.

I bussen på väg till the campus. Ska fixa mer sedan, har fortfarande många i kameran.

xxx, Lilly

Friday, August 3, 2012

Hello New York!

HOLA NU AR JAG FRAMME! Gardagen var hemsk och underbar pa samma gang. Avskedet pa Arlanda var konstigt nog inte lika jobbigt som jag hade trott. Forst och framst kandes det inte som om det var pa riktigt utan mest som om jag skulle pa en liten semester. Det jobbiga var att det slog mig pa kvallen att jag faktiskt lamnat Sverige sa jag var lite deppig da. Magsmarta och extrem trotthet kan ocksa ha haft med det att gora. Nu ar jag hur som helst superglad (har sovit) och det kanns helt underbart att vara har. Har redan hunnit uppleva hur oppna och trevliga amerikaner ar. Alla sager good morning och pratar med en. Mys. Igar fick vi reda pa vilka som var vara roomies, min heter Aita och ar jattesnall. Hon ar fran Schweiz. Det ar 40 personer har. Alla forutom tva fran Australien ar europeer. Imorgon drar vi till NYC pa sightseeing!!! Det ska bli fantastiskt att se allt man bara sett pa TV med egna ogon.

Tyvarr kan jag inte lagga upp bilder eftersom jag inte har tillgang till Internet pa min dator sa jag far lagga upp dem sedan.

Nu ska jag till class sa jag skriver senare.

Wednesday, August 1, 2012

1 Augusti: En dag kvar

Jag vet att jag har sagt det förut men mitt liv är en bergochdalbana. For realz. Ena sekunden; SKA VARA IFRÅN ALLA JAG ÄLSKAR! Nästa sekund; SKA TILL USA!!!!!!!!!!!!!! Jag ska vara helt ärlig och säga att det verkligen suger att behöva säga hejdå till folk. Punkt slut. Det är den sämsta känslan i hela världen. Och det är okej att känna så mycket som man känner. Bara sätta sig ner på golvet och gråta tills ögonlocken svullnat. Verkligen. MEN man får inte gå in i den känslan för mycket så att det positiva hamnar i skymundan. Det har är ju en extremt rolig och spännande sak att göra. För mig har det varit väldigt skönt att ha New York att se fram emot. När tårarna runnit för länge så föreställer jag mig själv på Times Square och då kan jag inte låta bli att le. Om jag inte skulle till New York skulle jag nog tänka på hur det ska bli att träffa värdfamiljen på flygplatsen. Det är ett ögonblick som jag ser fram emot otroligt mycket. Både värdfamiljen och min area rep kommer att möta mig på där hehe så full house eller airport eller whatever. Ni fattar.

En sak som jag vill att alla mina vänner och familjemedlemmar ska veta är att jag verkligen inte åker för att komma iväg från er.  Snarare är det den enda saken som får mig att vilja stanna här. Jag älskar er så otroligt mycket. Så mycket att jag får en klump i bröstet när jag tänker på hur det ska bli att vara ifrån er så länge. Men jag är snart hemma igen och då ses vi. PUSSAR OCH KRAMAR TILL ALLA MINA FINA!


xxx, Lilly

Tuesday, July 31, 2012

31 Juli: Två dagar kvar


Det har börjat sjunka in nu. Sorgen över att lämna allt har bytts ut mot nervositet och lycka. Det ska bli såååååå roligt och skönt att komma iväg även om jag såklart kommer sakna folk så att det gör ont. Igår var jag hos frisören, sa hejdå till några, fixade den sista presenten och växlade pengar. Det känns riktigt bra. Om två dygn är jag antingen på Heathrow eller på planet till New York! KINDA FAB hihi. Idag har jag redan hunnit få den sista Gardasilsprutan samt lämna in ett par skor på lagning. Köpte även ett par sandaler igår. Sådana där som turister har på sig som går att köpa på Intersport. Jag ska inte säga att jag är stolt över köpet men det är faktiskt bra att ha bekväma skor om man ska ut och gå mycket. Inte så rolig upplevelse om fötterna verkar konstant liksom. Btw citerar mamma.

Igår hände även en annan stor sak! Fick ett mejl från min area rep!! Hon skrev att hon hade träffat värdfamiljen och att de var underbara och att många barn i hennes släkt hade gått på McQueen och att alla älskade skolan. Känns bra alltså. Dessutom skrev hon att en tjej hade erbjudit sig att var min guide första dagen! Så jag fick hennes mejladress så att vi kan höras lite nu innan. Allt är bara så galet awesome just nu. Kommer inte sitta själv på lunchen yay! Just det, glömde nästan, fick en student handbook där det står om regler och event och sånt. De har homecoming dance, winterfaire dance och prom!

Innan frisören haha

xxx, Lilly

Sunday, July 29, 2012

29 Juli: Den där resfebern

Ni vet ibland när man ska åka någonstans eller göra något speciellt och man ligger vaken natten innan? Välkommen till mitt liv. Och det här började exakt en vecka innan. Jag ligger och stirrar upp i taket och tänker på allt och alla, ömsom leendes, ömsom snyftandes. Först tänkte jag att jag kanske skulle försöka tömma huvudet på tankar för att kunna somna men jag inser att jag inte vill somna. Jag vill tänka på allt. Det ska bli så otroligt kul att åka iväg till USA. Jag har inte ens påbörjat mitt utbytesår än men jag tycker att alla borde få möjligheten att åka iväg. Man känner sig så stark i sig själv. Om någon kallar en svag eller feg kan man bara säga "Jag ska åka till en annan kontinent helt själv, utan att känna någon i staden där jag ska bo, och vara där ett år". Suck on that liksom.

Nu: tillbaka till packningen!

Den snygga T-shirten (obs det finns en ryggsäck som matchar)

xxx, Lilly

Saturday, July 28, 2012

29 Juli

Nu är klockan tolv vilket betyder att JAG ÅKER OM FYRA DAGAR!!! Frågar mig själv gång på gång hur jag ska beskriva den här galna men så underbart fantastiska känslan och svaret blir varje gång att jag inte har någon aning. Ett stort jävla äventyr (ursäkta språket) väntar mig och jag är helt mållös. Jag försöker mest fokusera på att få ner allt jag behöver i resväskan och träffa folk för att säga hejdå. Imorgon (senare idag) blir det familjemiddag med mina familjemedlemmar på mammas sida. I fredags sa jag hejdå till pappa och de flesta av mina syskon på hans sida (har många hihi). Kunde inte pressa tillbaka tårarna. Varning till alla som lider av separationsångest; det är svårt det här. Fast det är klart, jag kommer över min separationsångest. Jag ska ju till USA.

Jag hade ganska hög feber igår och min mamma skämtade lite snitsigt om att det var resfebern som satt igång. Man kanske inte är så mycket för ordvitsar men hon hade rätt - den är här. Efter många månader av ovanligt lugn lider man plötsligt av kraftig resfeber. Consider my tillvaro uppochnervänd.


Jag skulle kunna ljuga och säga att jag försöker få min dygnsrytm att bli lite mer som Pacific Standard Time men sanningen är att jag har suttit uppe och översatt ett recept som min värdfamilj ska få. Det tog evigheter. Visste typ inte vad några kryddor hette. Och alla "matlagningsord" och uttryck är svåra eftersom jag aldrig har hört de förut (hehe). Jaja, snart ska det bli ändring på det!

xxx, Lilly