Nu är klockan tolv vilket betyder att JAG ÅKER OM FYRA DAGAR!!! Frågar mig själv gång på gång hur jag ska beskriva den här galna men så underbart fantastiska känslan och svaret blir varje gång att jag inte har någon aning. Ett stort jävla äventyr (ursäkta språket) väntar mig och jag är helt mållös. Jag försöker mest fokusera på att få ner allt jag behöver i resväskan och träffa folk för att säga hejdå. Imorgon (senare idag) blir det familjemiddag med mina familjemedlemmar på mammas sida. I fredags sa jag hejdå till pappa och de flesta av mina syskon på hans sida (har många hihi). Kunde inte pressa tillbaka tårarna. Varning till alla som lider av separationsångest; det är svårt det här. Fast det är klart, jag kommer över min separationsångest. Jag ska ju till USA.
Jag hade ganska hög feber igår och min mamma skämtade lite snitsigt om att det var resfebern som satt igång. Man kanske inte är så mycket för ordvitsar men hon hade rätt - den är här. Efter många månader av ovanligt lugn lider man plötsligt av kraftig resfeber. Consider my tillvaro uppochnervänd.
Jag skulle kunna ljuga och säga att jag försöker få min dygnsrytm att bli lite mer som Pacific Standard Time men sanningen är att jag har suttit uppe och översatt ett recept som min värdfamilj ska få. Det tog evigheter. Visste typ inte vad några kryddor hette. Och alla "matlagningsord" och uttryck är svåra eftersom jag aldrig har hört de förut (hehe). Jaja, snart ska det bli ändring på det!
xxx, Lilly
No comments:
Post a Comment