Hello New York!

HOLA NU AR JAG FRAMME! Gardagen var hemsk och underbar pa samma gang. Avskedet pa Arlanda var konstigt nog inte lika jobbigt som jag hade trott. Forst och framst kandes det inte som om det var pa riktigt utan mest som om jag skulle pa en liten semester. Det jobbiga var att det slog mig pa kvallen att jag faktiskt lamnat Sverige sa jag var lite deppig da. Magsmarta och extrem trotthet kan ocksa ha haft med det att gora. Nu ar jag hur som helst superglad (har sovit) och det kanns helt underbart att vara har. Har redan hunnit uppleva hur oppna och trevliga amerikaner ar. Alla sager good morning och pratar med en. Mys. Igar fick vi reda pa vilka som var vara roomies, min heter Aita och ar jattesnall. Hon ar fran Schweiz. Det ar 40 personer har. Alla forutom tva fran Australien ar europeer. Imorgon drar vi till NYC pa sightseeing!!! Det ska bli fantastiskt att se allt man bara sett pa TV med egna ogon.

Tyvarr kan jag inte lagga upp bilder eftersom jag inte har tillgang till Internet pa min dator sa jag far lagga upp dem sedan.

Nu ska jag till class sa jag skriver senare.

1 Augusti: En dag kvar

Jag vet att jag har sagt det förut men mitt liv är en bergochdalbana. For realz. Ena sekunden; SKA VARA IFRÅN ALLA JAG ÄLSKAR! Nästa sekund; SKA TILL USA!!!!!!!!!!!!!! Jag ska vara helt ärlig och säga att det verkligen suger att behöva säga hejdå till folk. Punkt slut. Det är den sämsta känslan i hela världen. Och det är okej att känna så mycket som man känner. Bara sätta sig ner på golvet och gråta tills ögonlocken svullnat. Verkligen. MEN man får inte gå in i den känslan för mycket så att det positiva hamnar i skymundan. Det har är ju en extremt rolig och spännande sak att göra. För mig har det varit väldigt skönt att ha New York att se fram emot. När tårarna runnit för länge så föreställer jag mig själv på Times Square och då kan jag inte låta bli att le. Om jag inte skulle till New York skulle jag nog tänka på hur det ska bli att träffa värdfamiljen på flygplatsen. Det är ett ögonblick som jag ser fram emot otroligt mycket. Både värdfamiljen och min area rep kommer att möta mig på där hehe så full house eller airport eller whatever. Ni fattar.

En sak som jag vill att alla mina vänner och familjemedlemmar ska veta är att jag verkligen inte åker för att komma iväg från er.  Snarare är det den enda saken som får mig att vilja stanna här. Jag älskar er så otroligt mycket. Så mycket att jag får en klump i bröstet när jag tänker på hur det ska bli att vara ifrån er så länge. Men jag är snart hemma igen och då ses vi. PUSSAR OCH KRAMAR TILL ALLA MINA FINA!

xxx, Lilly

31 Juli: Två dagar kvar

Det har börjat sjunka in nu. Sorgen över att lämna allt har bytts ut mot nervositet och lycka. Det ska bli såååååå roligt och skönt att komma iväg även om jag såklart kommer sakna folk så att det gör ont. Igår var jag hos frisören, sa hejdå till några, fixade den sista presenten och växlade pengar. Det känns riktigt bra. Om två dygn är jag antingen på Heathrow eller på planet till New York! KINDA FAB hihi. Idag har jag redan hunnit få den sista Gardasilsprutan samt lämna in ett par skor på lagning. Köpte även ett par sandaler igår. Sådana där som turister har på sig som går att köpa på Intersport. Jag ska inte säga att jag är stolt över köpet men det är faktiskt bra att ha bekväma skor om man ska ut och gå mycket. Inte så rolig upplevelse om fötterna verkar konstant liksom. Btw citerar mamma.

Igår hände även en annan stor sak! Fick ett mejl från min area rep!! Hon skrev att hon hade träffat värdfamiljen och att de var underbara och att många barn i hennes släkt hade gått på McQueen och att alla älskade skolan. Känns bra alltså. Dessutom skrev hon att en tjej hade erbjudit sig att var min guide första dagen! Så jag fick hennes mejladress så att vi kan höras lite nu innan. Allt är bara så galet awesome just nu. Kommer inte sitta själv på lunchen yay! Just det, glömde nästan, fick en student handbook där det står om regler och event och sånt. De har homecoming dance, winterfaire dance och prom!

Innan frisören haha

xxx, Lilly

29 Juli: Den där resfebern

Ni vet ibland när man ska åka någonstans eller göra något speciellt och man ligger vaken natten innan? Välkommen till mitt liv. Och det här började exakt en vecka innan. Jag ligger och stirrar upp i taket och tänker på allt och alla, ömsom leendes, ömsom snyftandes. Först tänkte jag att jag kanske skulle försöka tömma huvudet på tankar för att kunna somna men jag inser att jag inte vill somna. Jag vill tänka på allt. Det ska bli så otroligt kul att åka iväg till USA. Jag har inte ens påbörjat mitt utbytesår än men jag tycker att alla borde få möjligheten att åka iväg. Man känner sig så stark i sig själv. Om någon kallar en svag eller feg kan man bara säga "Jag ska åka till en annan kontinent helt själv, utan att känna någon i staden där jag ska bo, och vara där ett år". Suck on that liksom.

Nu: tillbaka till packningen!

Den snygga T-shirten (obs det finns en ryggsäck som matchar)

xxx, Lilly

29 Juli

Nu är klockan tolv vilket betyder att JAG ÅKER OM FYRA DAGAR!!! Frågar mig själv gång på gång hur jag ska beskriva den här galna men så underbart fantastiska känslan och svaret blir varje gång att jag inte har någon aning. Ett stort jävla äventyr (ursäkta språket) väntar mig och jag är helt mållös. Jag försöker mest fokusera på att få ner allt jag behöver i resväskan och träffa folk för att säga hejdå. Imorgon (senare idag) blir det familjemiddag med mina familjemedlemmar på mammas sida. I fredags sa jag hejdå till pappa och de flesta av mina syskon på hans sida (har många hihi). Kunde inte pressa tillbaka tårarna. Varning till alla som lider av separationsångest; det är svårt det här. Fast det är klart, jag kommer över min separationsångest. Jag ska ju till USA.

Jag hade ganska hög feber igår och min mamma skämtade lite snitsigt om att det var resfebern som satt igång. Man kanske inte är så mycket för ordvitsar men hon hade rätt - den är här. Efter många månader av ovanligt lugn lider man plötsligt av kraftig resfeber. Consider my tillvaro uppochnervänd.

Jag skulle kunna ljuga och säga att jag försöker få min dygnsrytm att bli lite mer som Pacific Standard Time men sanningen är att jag har suttit uppe och översatt ett recept som min värdfamilj ska få. Det tog evigheter. Visste typ inte vad några kryddor hette. Och alla "matlagningsord" och uttryck är svåra eftersom jag aldrig har hört de förut (hehe). Jaja, snart ska det bli ändring på det!

xxx, Lilly

26 Juli: En vecka kvar

JAG ÅKER OM EN VECKA. Kan typ inte hantera mig själv. Det här är ju för bra för att vara sant. Ska till New York om en vecka. Och sedan ska jag få träffa min värdfamilj!!! Som jag har längtat. Idag har jag köpt presenterna som jag ska ge till dem. Väldigt gammelsvenskt eller vad man nu ska kalla det. Lite hembygdsslöjd, lite kurbits osv. Det blir nog bra. Jag är ju som sagt i Dalarna som på ett sätt är the heart of Sweden. Det var faktiskt riktigt praktiskt. Det finns för mycket skräpsaker i souvenirbutikerna i Gamla Stan.

Är såååå myclet gladare än jag ser ut men jag och Vera kollade på The Ring för ett litet tag sedan så det kommer ta ett tag innan jag kan work up a smile again.

xxx, Lilly

25 Juli: Val av resväska och flygregler för väskor

(Varning för att jag nördar loss totalt). Det låter så otroligt löjligt men det är faktiskt väldigt svårt att hitta rätt resväska för ett år. Först och främst måste man ta hänsyn till flygbolagens regler. Personligen flyger jag med British Airways och United Airlines så därför kollade jag upp deras regler:

Klicka för att förstora bilden

Det visade sig alltså att jag får ha med mig två resväskor istället för bara en (vet inte varför jag trodde att man bara fick ha en) så nu är allt bara galet. Ska man ha en eller två väskor? Alla säger ju att man inte ska packa för mycket eftersom man kommer köpa en hel del saker under året. Men är det värt att ta med en tom väska? Mår seriöst dåligt över det här hahah. I-landsproblem or what... Vi får se hur jag gör.

Hursomhelst har jag ÄNTLIGEN köpt en resväska, nämligen denna lilla beauty (ja, jag erkänner, älskar den onaturligt mycket):

Samsonite B-Lite

För att sammanfatta det här inlägget; Samsonite B-Lite is the shit och SKA MAN TA MED SIG EN VÄSKA ELLER TVÅ??? Vad ska (ni) andra göra?? Feel free to kommentera.

xxx, Lilly

23 Juli: 10 dagar

Vet inte vilka ord jag ska använda för att beskriva hur det känns att jag åker till USA om tio dagar. Sist jag skulle dit, och jag bör kanske nämna att det var min första gång in the States, kunde jag inte sova alls natten innan. Låg och kollade på klockan konstant. Just nu är mitt liv en bergochdalbana som består av lyckorus och gråtattacker om vartannat. Trots att jag drömt om den här resan otroligt länge och att jag längtar något extremt efter att få komma iväg så ska jag inte ljuga och säga att det inte är jobbigt att säga hejdå - även om det följs av ett 'vi ses snart'. Arlanda kommer inte vara någon behaglig upplevelse och det får jag helt enkelt förbereda mig på. Jag känner mig själv rätt väl. Avsked är svåra men tårkanalerna kommer att vara all cleared när planet lyfter. Det är ju faktiskt ett äventyr. Ett äventyr som jag älskar av hela mitt hjärta innan det ens börjat. Hur tokigt är inte det egentligen? Höga förväntningar, my ass. Man måste ju få drömma lite. Bara man inte lever kvar i sina förväntningar när de bevisats vara felaktiga.

Just nu: hänger med min andra hälft på landet. Tänk er att ha en enäggstvilling som inte är särskilt lik till utseendet. Ungefär så. Vera min bästa. Och hej igen bergochdalbanan.

Älskar dig för evigt.

xxx, Lilly

20 Juli

Nu är det mindre än två veckor kvar tills jag lämnar Sverige; allt jag någonsin varit van vid och alla jag känt, för att påbörja mitt äventyr. Det låter kanske lite cheesy när man använder ordet 'äventyr' men jag har ärligt talat aldrig haft så bra användning för det som nu. För det är just vad det är att vara utbytesstudent. En kaotisk explosion av lycka, rädsla och spänning. Den här sommaren har varit skum. Lite som en blandning av låten Walking On Sunshine och hur jag antar att fångar on death row känner. Man går runt och är superglad över  vad som väntar samtidigt som man är ute på en never ending hejdå-turné (som min mamma så fint kallade det) som  i sin tur mest är plågsam och läskig.

Tretton dagar kvar. Och jag är helt f-ing överlycklig men också lite rädd. Svimmar nästan.

Fattar inte hur de lyckas ha så bra väder. 

xxx, Lilly

19 Juli: På beskedsfronten mycket nytt 2.0

Hinner inte skriva så mycket för jag har Internetuppkoppling på begränsad tid (landet, u know). Hursomhelst har två stora saker hänt sedan sist!!

1. JAG FICK ETT AV STS STIPENDIER! Det på 12 000 kr. Är så chockad att det är helt galet. Hade verkligen inte väntat mig det här så det känns helt sinnessjukt, fast på ett bra sätt förstås.

2. JAG HAR FÅTT MITT AVRESEDATUM! Det blir den andra augusti. Mer info nedan. Livet är bra alltså. Obs suddade ut lite nummer som kan ha varit privata, därför ser bilderna lite konstiga ut.

16 Juli

Usch. Ny har fjärilarna vaknat till liv i magen och jag har en ständig jag-vet-inte-vad-jag-ska-ta-mig-till-känsla. Det ska bli så otroligt kul att komma iväg men just nu går jag bara omkring och oroar mig. För hur fula alla mina kläder är. För att inte passa in. För att inte hitta rätt resväska. Orkar inte med mig själv. Därför ska det bli skönt att komma bort från stan lite. Jag åker nämligen till landet imorgon och blir kvar där ett tag. Tyvärr har jag fortfarande inte fått något besked om avresedatumet som jag efterfrågade men om det blir den andra augusti så är det bara sjutton dagar kvar. Fatta vad lite. Sjutton dagar tills dess att jag flyttar själv till ett annat land och påbörjar äventyret som jag drömt om så länge.

Mitt och Hildas tvåmannaparty med tema 90-tal. Lolade så mycket åt hur osmickrande modet var på den tiden. Nu i efterhand är jag bara glad att jag raderade vår cover av Spice Girls låt Wannabe.

Innan vi drar imorgon ska jag gå och köpa en kamera (Canon IXUS 230 HS) så att jag har en bra i USA. Skulle ha tagit med mig en Lumix men den var lite stor. Och brun dessutom. Nä, men skämt åsido så behöver jag faktiskt en. Jag hoppas på att kunna göra ett fotoalbum/scrapbook med bilder och små saker från utbytesåret senare. Aldrig fel att dokumentera lixx.

xxx, Lilly

13 Juli: Resväska

Vad gör man när man ska packa för ett år och resväskan inte får väga mer än 23 kg? Man shoppar mycket efter det att man nått sin destination och har dessutom en lätt men stor resväska, något som jag letat efter på senaste tiden. Såhär ser British Airways (som jag har för mig att STS flyger med) restriktioner ut:

Hittade de här två som jag har kollat upp på Åhléns (specifikationer från väskan.com):


Epic - GTO Hexacore 75 cm - 4 hjul
Mått: 75x52x28cm 
Vikt: 4,6 kg 
Volym: 91 liter
Utrustad med ett TSA-kombinationslås för mindre krångel under USA-resor.
Epic GTO Hexacore finns i fyra färger: Svart, vit, gul och röd.

Samsonite B-Lite 77 cm - 4 hjul

Mått: 77x50x30 cm

Vikt: 3,90 kg
Volym: 121 liter 

Väskan är försedd med ett TSA-klassat kombinationslås (kan öppnas av säkerhetspersonalen på flygplatsen) för ett smidigt resande runt om i världen.

Finns i blå, vinröd och grå.

Jag vill ha den från Samsonite..

:)

xxx, Lilly

15 Juni

Idag fick jag en superfin avskeds-/17-årspresent av min kära vän Clara som hon hade köpt i Nice! Kom fram till att hon är den vännen som jag känt näst längst. Det är skönt att känna någon så pass bra som jag känner Clara, det kan gå lång tid mellan gångerna vi ses men ändå är ingenting förändrat. Därför är jag inte ett dugg orolig för att tappa kontakten medan jag är borta. Fast vi ska självklart prata på Skype! Tusen kramar till dig min fina, underbara, roliga vän. Och tack för den fina presenten!

Check out the ring on that finger *Leslie voice*!! Den ska med till USA :) Obs det är min högerhand (not engaged). 

xxx, Lilly

11 Juni

Imorgon slutar jag skolan! OMG vad tiden går snabbt. Beroende på om jag kan komma tidigare för att gå med i cross country laget eller inte så kan det vara mindre än två månader kvar tills att jag åker. Två månader kvar med alla jag känner, i landet jag är van vid att kalla mitt hem. Snart ska allt ändras och jag ska äntligen bo i USA precis som jag alltid drömt om och uppleva det jag endast kunnat föreställa mig. Så himla galet när man tänker efter.

Förresten, hittade det här när jag kollade inkorgen på min födelsedag, blev otroligt glad. Äntligen börjar allt ordna sig! Obs suddade ut namnen ifall att de inte tycker att det är okej att jag delar dem på Internet. Har inte frågat än men tänker att jag gör det senare.

xxx, Lilly

10 Juni

Nej, usch så sjukt läskigt, nervöst och alldeles underbart. Om två dagar kommer jag ha avtjänat min sista tid på en svensk skola på ett ganska långt tag (obs vet att jag liknar skolan vid ett fängelse men det är ju lite samma känsla ibland). Nu när alla inlämningar är avklarade inser jag att stressen inte riktigt minskar bara för att arbetsbelastningen gör det. Går fortfarande omkring och känner mig helt stirrig av allt jag måste göra, ända tills jag inser att det bara är en känsla. Men det är känsla som har funnits så pass länge att den hunnit rota sig och jag antar att det är därför som jag har så svårt att bli av med den. Bör lägga till att jag går på KG, aka Pluggskolan med stort p, därav all prestationsångest.

Snart är det sommarlov och sedan ska jag till USA!!!!!!!!!!!!!!!!! Det ska bli mitt nya mantra. Klassfest i fredags förresten. Kändes bra att få ett avslut trots att jag kanske inte fokuserade så mycket på det just då.

ES1B (min klass). Haha det här är kanske lite creepy att lägga upp. Är själv inte med i bilden eftersom jag var sjuk och såg allmänt udda ut pga ögoninflammation. Too much information.. Aja, jag kan erkänna att jag var lite skeptisk till min klass i början av läsåret men they've grown on me. Känns konstigt att jag inte kommer gå i samma klass som dem varken till hösten eller när jag kommer tillbaka.

xxx, Lilly