23 Juli: 10 dagar

Vet inte vilka ord jag ska använda för att beskriva hur det känns att jag åker till USA om tio dagar. Sist jag skulle dit, och jag bör kanske nämna att det var min första gång in the States, kunde jag inte sova alls natten innan. Låg och kollade på klockan konstant. Just nu är mitt liv en bergochdalbana som består av lyckorus och gråtattacker om vartannat. Trots att jag drömt om den här resan otroligt länge och att jag längtar något extremt efter att få komma iväg så ska jag inte ljuga och säga att det inte är jobbigt att säga hejdå - även om det följs av ett 'vi ses snart'. Arlanda kommer inte vara någon behaglig upplevelse och det får jag helt enkelt förbereda mig på. Jag känner mig själv rätt väl. Avsked är svåra men tårkanalerna kommer att vara all cleared när planet lyfter. Det är ju faktiskt ett äventyr. Ett äventyr som jag älskar av hela mitt hjärta innan det ens börjat. Hur tokigt är inte det egentligen? Höga förväntningar, my ass. Man måste ju få drömma lite. Bara man inte lever kvar i sina förväntningar när de bevisats vara felaktiga.

Just nu: hänger med min andra hälft på landet. Tänk er att ha en enäggstvilling som inte är särskilt lik till utseendet. Ungefär så. Vera min bästa. Och hej igen bergochdalbanan.

Älskar dig för evigt.

xxx, Lilly